Nära till världen - långt till grannen

Har online-livet gått överstyr? 

Tänk vilken fantastisk möjlighet vi har, vi som lever i denna tid! Vi har liksom hela världen i våra händer. Typ jämt. 

Vi kan få kontakt med människor över hela jorden. Vi kan ta del av nyheter och information om saker som sker på andra sidan planeten. Ofta i realtid. 

Vi kan upprätthålla kontakt med familjemedlemmar även om de flyttar till en annan kontinent. Vi kan söka svar på frågor och jo, vi har ju faktiskt en miniräknare med oss hela tiden (pilutta er alla lärare från 80-talet). Vi har en kamera med oss hela tiden. 

Allt det här är ju helt magiskt och ger fantastiska möjligheter som tidigare generationer knappt kunnat drömma om. 

Många har byggt verksamheter som når människor världen över, och skapat ett sätt att försörja sig hemifrån. 

Många viktiga funktioner i vår vardag bygger på att vi är uppkopplade. Och det är ju enormt smidigt att komma åt sina bankkonton när som helst. Att kunna swisha en slant till nån. Logga in på myndigheter och komma åt väsentlig information. 

Jättesmidigt. På riktigt. 

Tills det inte fungerar. 

Jag tänker ibland på hur vi människor utvecklar teknik och verktyg som är superbra att använda, och som gör livet lättare för oss, men att vi sen liksom tappar bort oss i ivern att applicera verktygen och tekniken på allt. Det blir som nån sorts lavin som inte går att stoppa. 

Men då tänker jag lite så här. Bara för att en grej är toppen, kanske den inte ska ta över livet, samhället och all vår tid? 

Tänk om det är så att vi har fått så lätt tillgång till hela världen, att vi kommit längre ifrån vårt eget kvarter? 

Tänk om vi tack vare lyxen i att ha hela världen i fickan, ökar vår stress över att missa något? 

Tänk om vi glömmer bort den där fina människan som finns på andra sidan byn, för vi har 350 vänner online? 

Är vi som människor ens kapabla att ha tillgång till allt det här? På riktigt. Klarar vi med våra hjärnor att välja bland allt som pockar på vår uppmärksamhet? Jag tror att våra hälsoutmaningar nuförtiden pekar mot att nej, vi är fan inte mogna att ansvara för alla de här möjligheterna.

Ska vi klippa kabeln till nätet då? Nej, det tror jag inte. 

Men vi kanske måste hjälpas åt för att se vart i livet detta fantastiskt smidiga verktyg passar, och vart det är mindre lämpligt. 

En motorsåg är ju en jävulskt bra uppfinning för att kunna röja träd med, men sämre för att skiva limpa med. 

Bara för att tekniken finns, kanske den inte MÅSTE appliceras på allt? 

Jag har många gånger försökt att bygga verksamheter online, men jag har inte uthålligheten eller intresset för att lägga ner det ENORMA jobb som krävs för att nå ut i myllret. Varför? Därför att jag vill mötas på riktigt. Jag vill ha samtal med människor i samma rum. Jag vill se människan som köper mina skapelser. 

I min vision av det hållbara samhället ingår starka lokalsamhällen. Kvarter där människor känner varandra och hjälper varandra. Gator där barn leker med varandra, och vuxna kliver in på en spontankaffe. Trygga, stabila lokalsamhällen, bygger en tryggare och stabilare värld. 

Mitt fokus kommer alltid att vara att etablera relationer lokalt. Det som sker online är sekundärt. Framförallt kommer jag aldrig att förlita mig på verksamhet online som inkomstkälla. För det är inte hållbart. 

Hur tänker du? Tar livet online fokus från saker som sker i din fysiska närhet? Känner du dig nöjd med hur balansen ser ut i ditt liv mellan online och IRL? Dela gärna dina tankar med mig!